2018-02-25 19:54

Young dumb and broke - Khalid

Ibland går jag in på bloggen eller det man i min utbildning kallar plattform. Ibland känner jag igen tjejen som skrev alla inläggen där bakom skärmen och lät fingrarna röra sig på tangenterna precis som hon spelar på det älskade pianot.
Är inte alls så cool att jag pratar om mig själv i tredje person men kan tycka att det är världsskillnader på då och nu. Visserligen befinner jag mig fortfarande i Norrland, i min lilla etta men så mycket annat har roterat och återigen så pluggar och jobbar jag än men det är svårt att förklara.
Svårt att hitta ord på. 

Hur ska man beskriva för någon att tjejen som tittar sig i spegeln inte alls är samma person som för ett år sedan, eller kan alla relatera? att man vaknar upp en morgon och inser "oj vafan, jag har ändå tagit mig en bit" och lyckats bygga ett liv med rutiner. Jag klappar mig på axeln ändå.

Men det är som sagt fint att gå in på bloggen, titta tillbaka på vilka förväntningar jag hade då. Vad jag värdesatte och hur jag främst tänkte. Jag saknar att skriva. Att hitta mig själv i orden. Men vi får se om det är här jag hamnar igen. Risken finns, helt klart.

JERUSALEM - PALESTINA

Efter att länge ha pratat med min far igår funderade jag mer på hur jag ska formulera och skriva mina ord. Men jag har insett att det inte går att hitta några ord. Det är så kolossalt orättvist och inga nyheter, tv-stationer kommer någonsin kunna visa det. Att se denna sorg och smärta runt om hos alla palestinier gör verkligen att jag bara fortsätter låta tårarna rinna. 

Det får mig att gråta över mitt andra hemland, min fars hemland, mina förfäders hemland och alla generationer som kämpar för att få tillbaka något som redan var vårt. Det är svårt att sitta hemma, trygg och skriva om något som väcker så mycket känslor. Det är svårt att se min mammas sorg med oss, min släkt, medmänniskorna men främst det palestinska folkets sorg. Samtidigt fylls jag av sorg, som halvpalestinier, som min pappas dotter, som svensk och som en människa som hoppats på så mycket mer mänsklighet.

Inte nog med det som händer nu, utan det som hänt med vårt land och det palestinska folket sedan 1948. Att kalla Jerusalem för Israels huvudstad är fel på så många plan. Detta är inte bara politik. Det är historia och verklighet. Jerusalem har och är centrum för alla religioner och där det palestinska folket både muslimer och kristna levde i fred innan ockupationen. Vi talar om århundraden om fred innan ockupationen. Att genom en bit papper och några signaturer ge bort något som inte ens är deras att ge bort gör mig förbannad. Det bryter mot så många mänskliga rättigheter, internationella lagar och tar oss flera steg bakåt i historien.

Behandlingen mot det Palestinska folket har alltid varit orättvist, ensidigt och otolererbart. Jerusalem är och kommer alltid att vara Palestinas huvudstad, trots ockupationen.

HOME IS WHERE THE HEART IS

Klyschig rubrik ellerhur? tyckte det jag själv men bestämde mig för att köra på den ändå.
Jag är hemma. Eller rättare sagt hemma-hemma i Fagersta hos min familj.
Det blev på något sätt nostalgiskt att sitta i min säng här och kolla igenom gamla anteckningsböcker fyllda med mina tankar från förr. Vilket påminde mig om att jag bloggade förr, och slutade och började och så har det hållit på alla dessa år.

Det finns många utkast färdigskrivna men kvar i historiken. Det finns så mycket jag på något sätt vill skriva av och sätta ord på men inte orkar. Men att skriva detta var rätt lätt och medan jag snappar in dessa ord kan jag till och med erkänna att jag saknar det.

Så förhoppningsvis kommer jag orka ta tag i detta igen. Helst snart, helst igår. Men då går jag in helhjärtat. För jag minns hur kul det var att gå tillbaka precis som det var att gå tillbaka i böckerna idag.

KLOCKAN 02:34 Papertrail - Ankar's

När man pratar om kvällar man kommer minnas så är det ändå dessa. Att efter midnatt ta sig upp på tak, dansa och sjunga till Veronica Maggio tills man fryser igen. Livet ändå.

Jag har precis cyklat igenom Piteå i 13 cm klack, lyssnat på Oskar Linnros, skrattat till magen vänt sig under en Stand-up på skolan, dansat med vänner, skrattat med vänner, haft djupa konversationer till att prata om inget vettigt alls och jag kan inte sluta le. Just i denna stund är jag så glad över mitt liv här i Piteå.

Tanken slog mig när jag cyklade igenom tomma gågatan, att alla dessa ljus och denna ekande stad är mitt hemma och jag ser framemot att komma tillbaka efter sommaren sen. Det är inte mycket som slår kvällar som dessa. När man stannar upp en sekund och bara tar in. Livet ändå.

APRIL DEN SENASTE MÅNADEN

Halloj! Det var ett tag sen jag kikade in men fick feeling idag att börja blogga igen. Inte för att jag blivit klokare eller för att jag har något mer intressant i mitt liv utan mest bara för att kunna se tillbaka. Så vad har pågått? Tänker att jag tar april-månad och bara sådär kort nämner att min familj bilade upp hit i början av månaden eller nja kanske senare? Det var iallafall precis innan påsk. Nu är jag dock hos de igen. 

Hade iallafall min praktik hos SVT i Luleå och trivdes verkligen bra. Så jag är nöjd.Träffade så himla fina människor på den redaktionen och tar med mig så mycket nya lärdomar och egenskaper till framöver. Har alltid tyckt bäst om SVT just för att det är public service och verkligen för folket. Så att få vara där och stå som reporter för de på webben gjorde att jag gav mig själv en klapp på axeln efter (och alternativt la upp det på alla mina sociala medier men hej det är SVT då får man skryta, enligt mig iallafall). Hade min peak där och jobbade min sista dag i torsdags. Tog sedan i vanlig ordning flyget hem i fredags och nu är jag här en vecka, typ. 

Är så glad över att vara i Fagersta igen. Hos min familj, mina vänner och där det faktiskt är vårsol (till skillnad från Norrland). Kommer nog uppdateringar nu. Ska försöka iallafall. Som vanligt. 

Allt är i sin ordning. 

SÖNDAGS FRULLE OCH MASSA ANNAT VIKTIGT

Vaknade idag av att solljuset sken igenom persiennen. Fint sätt att vakna på tänker ni, men för någon som somnade väldigt sent var det mest bara drygt. Tog mig upp tillslut efter många minuter och gjorde frukost som jag dessutom la upp lite fint. Blev klar strax innan 12 därför räknas det enligt mig inte som lunch utan senfrukost.

Har i princip tagit tag i mitt lägenhetsliv och vikt tvätten från igår, städat hela (notera att jag bor litet) lägenheten, varit och handlat sen också fixat garderoberna. Så det känns bra, det känns fräscht. Ska verkligen ta tag i bloggandet, ska även försöka göra en catch-up på vad som skett. Om det inte tar längre tid än vad som gått det vill säga. Hadeee sålänge!

SUNRISE IN PITEÅ FRIDAY MORNING

"There's a sunrise and a sunset every single day, and they're absolutely free. Don't miss so many of them." — Jo Walton

Vaknade upp rätt bitter och irriterad på allmänheten. Var inte alls taggad på fredag då det mest kändes som en söndagsmorgon där du är tvungen att gå upp tidigt. Dock efter att jag släpat mig ur grottan eller det jag annars kallar hemma så möttes jag av ett ljus och det är rätt ovanligt för att vara Piteå. Eller jag tycker det iallafall. 

Stod och väntade på bussen idag och detta var det jag konstant såg, finaste himlen, ett klart ljus och mitt humör gick till att bli väldigt nöjd. Jävligt nöjd om man ska uttrycka det i klar text. Blev inte ens sur på att bussen kom sent.